Från kakmonster till monster.

Tänkte skippa löpbandet idag eftersom jag har jobbat natt, men när jag kom hem var jag så pass pigg att jag körde på ändå.
30 min gång (7 km/h)
15 min löpning (8km/h)
Ryggövning och rumpa/lår.

Känner mig ruskigt glad över att jag orkade springa 15 minuter med tanke på att det kändes så jobbigt i går med 10 min. Faktum är att när jag hade gjort 15 funderade jag på om jag skulle ta 20 för det hade jag klarat. Bestämde mig för att jag ätit för dåligt för att ta ut mig så, med sömnbrist och allt.

Märkte även en annan sak. När jag började springa gjorde jag första passet en...ehh...mindre rolig upptäckt. Skinkorna...studsade lixom på ett obehaglit sätt. Något chockad över den otrevliga...känslan började jag fundera på om det finns specialbyggda byxor man kan springa i. Byxor med extra stöd baktill som en stötdämpare typ.
Nåja helvetet skulle ju få frysa till is innan jag gav mig ut på stan för att leta byxor med stötdämpare i.

Idag slog det mig att skinkorna inte studsade alls. Det kändes som att jag redan hade de där byxorna fast jag inte hade det. HA, jag tog upp kampen mot tyngdlagen och VANN. Mycket stolt över mina prestationen gick jag upp för att kolla in min nya rumpa ala 18-åring. På väg upp till spegeln han den dock springa och gömma sig för när jag kollade så var det fortfarande samma 36-åriga 2-barnsrumpa som har hängt med i åratal.

Nåja jag ska nog lyckas locka fram den igen och då ska den inte få smita :-)

Vad  har jag gjort? Är jag i mina sinnes fulla bruk?
Vilken frisk människa bestämmer sig för att varje morgon gå/springa en massa km?

Behöver jag säga att det var trööögt att komma upp på löpbandet idag.

Jag började låååångsamt och fick håll nästan på en gång. Gick i alla fall 30 minuter varav de sista 10-12 i 7 km/h. Sen sprang jag i 10 minuter i 8 km/h. FAN vad jobbigt det var, jag var redo att ge upp efter bara 5 minuter. Jag bad om att blixten skulle slå ner i löpbandet så jag skulle befrias från plågan men inte fan hände något, och envis och tjurig som jag är staplade jag vidare ytterligare 5 min. Var är knä-och lungsmärtorna när man behöver dem? 
När klockan slog över till 00.40 vilket visade att jag gjort mina 40 minuter var det nära att jag föll på knä för att prisa gudarna att det var över. Hade det inte varit för att jag var osäker på om jag skulle ta mig upp sen så...

Gjorde en ryggövning innan jag kröp upp för trappan och in mot duschen.

Inatt ska jag jobba vilket betyder att jag antagligen inte orkar med något pass imorgon. Faktum är att det känns som en bra idé att hoppa över en dag...

Magen har lagt av igen. Jag började undra om det beror på att jag äter russin och beslutade mig för att utesluta dem ett tag. Idag blev det fil och onyttiga flingor till frukost.

Vet inte vad jag ska göra för att få upp energinivån. Fattar inte hur jag ska orka jobba. Det är i och försig 8 timmar kvar innan jag börjar men jobb känns...jobbigt. Sitta i soffan och stirra in i väggen känns...lockande.

Pust och stön.
Jag kanske väntade liiite för länge på att kaffet skulle "lägga sig" för i och med att jag började gå blev jag snorhungrig.
Jag gick 30 min i något lugnare tempo än vanligt eftersom jag hade liiite hållkänning (7km/h).
Sen sprang jag i 10 min. Jag ökade takten idag till 8 km/h vilket kändes på flåset men det var inte värre än att jag klarade 10 min ganska lätt. Jag tänker köra den takten ett tag nu tills jag klarar 30 min utan att dö av anfåddhet. Får väl se hur länge det dröjer.

Något som kändes väldigt positivt var att trots den ökade ansträngningen kände jag ingen smärta varesig fram eller bak i lungan. Stort framsteg. Däremot kände jag av knäna. Jag vet att jag borde lyssna på kroppen speciellt som jag haft problem med knäna tidigare. Tyvärr tänker jag inte så när jag håller på, då ska småkrämpor ignoreras och springas ifrån. Och tja...det fungerar ju för både hållet och knäkänningarna försvann :-)

Det blev även några övningar med hantlar och en rumpövning.

Frukosten bestod av fil och flingor (nyttiga den här gången) och en knäckemacka med gravad lax på.

DAMN  vad jobbigt det är att kliva upp tidigt. Har druckit en kopp kaffe och sitter nu och laddar (läs, väntar på att kaffet ska sjunka så jag inte får håll) för ett pass på löpbandet.

Vem fan var det som sa att morgonstund har guld i mun?

Ojoj vilken rysare kvällen har varit.
Jag har varit så jäkla sugen på något vilket har resulterat i att jag varit totalt okoncentrerad och hispig. Stod och tittade på barnens gamla godispåsar men stängde snabbt skåpdörren. Måste...stå...emot.
Tillslut tog jag en slurk Kan Jang och aldrig förr har det varit så gott.

Beklagade mig på forumet och bön blev hörd. Tog en morot och det hjälpte faktiskt. sen kom jag på att jag hade gravad lax och gjorde mig en knäckebrödmacka...och en till...och en till, men sen slog jag mig på fingrarna och påminde mig om att jag vill se resultat ju.

Nu klunkar jag bara vatten och längtar efter att få lägga mig. Ska det fortsätta så här kommer jag lägga mig 20:00 på kvällarna hädanefter.

Igår blev det inget löpband. Jag följde istället med och kikade på  sonen  när han spelade fotboll. Det var faktiskt skönt med en paus. Efteråt firade vi att de vann båda matcherna med sen lunch på McDonalds. Jag åt en Mcfeast fullkorn och en stor strips.

Vägde mig i morse. Jag har gått upp och istället för +3,9 är det nu + 4,5...WTF...kan väl knappast börjat bygga muskler redan *suck*
midjemåttet är oförändrat men höftmåttet har minskat 1 cm iaf, fast det lär väl vara en tillfällighet.
Nu ska jag varken väga eller mäta mig förren nästa måndag.

Idag gick jag först 30 min (3,4 km)
Sen sprang jag 30 min (3, 8 km ). Jag joggar fortfarande i väääldigt lugnt tempo men det ska det bli ändring på. Idag gjorde det inte ont någonstans och jag blev inte ens särskillt anfådd så imorgon ska jag börja öka farten något..

Frukosten bestod av fil och flingor med russin och färska hallon på, tyvärr inte de nyttigaste flingorna men jag ska bättra mig där med.
Igår fick jag inte ens i mig en liter vatten så idag måste jag bättra mig på den fronten.

Nu..dusch.

Igår gick jag 25 min och sprang 10 min, gjorde en styrkeövning som tränade rumpa och lår.
När vi var på mataffären blev jag ruskigt sugen på något, jag fick hålla igen för att inte slita ner både kladdkakor och ostkakor i vagnen.
Hittade ett recept på lite nyttigare glass som jag gjorde men jag smakade bara lite. Jag kan ha gjort fel eftersom jag bara såg vilka ingridienser det skulle vara, inte hur mycket eller hur man gjorde.
Blev bara en timmes hundpromenad idag, var på tok för varmt för att gå längre.

Idag var jag sååå trött men masade mig ändå ner till löpbandet. Tappade balansen några gånger eftersom jag var så trött att jag blundade. Eftersom det kändes så motigt bestämde jag mig för att bara gå i 30 min, jag vill INTE att det ska kännas gruvsamt för då är risken stor att jag lägger av.
Det slutade i alla fall med att jag gick i 20 min och sprang i 20 min. Hade lätt kunnat springa längre för det gjorde knappt ont i ryggen. Fick lite håll på en gång men det var lindrigt och inget som störde.
Gjorde en kort serie med lättare styrkeövningar.
Det känns så jäkla skönt efteråt :-)

På måndag tänker jag väga och mäta mig för att se om jag fått något resultat.

Idag har jag varit duktig :-)
Började dagen med lite kaffe för magens skull (vilket INTE hjälpte) sen gick jag ner för att gå på löpbandet. Tanken är att jag varje dag före frukost ska köra powerwalk 20 min och springa 10 min alt. powerwalk 30 min. Sen ska jag även göra EN styrke övning av något lättare slag. Förhoppningsvis gör det att det inte känns jobbigt att gå ner och träna. Passet är ju slut innan det hinner börja typ :-).

I alla fall så började jag i morse med att gå 20 min i 7,2 km/h,  sen joggade jag (i samma hastighet) i 30 min.
Jag är grymt imponerad av min prestation , jag har nog aldrig lyckats springa så länge. Det tog bara några minuter innan jag fick ont i luftröret och det började göra ont på "fläcken" (tror att det är lungan) plus att det gjorde ont i ryggen.
koncentrerade mig på andningen och försökte ignorera att det gjorde ont. Efter 10-15 minuter hade det gått över men smärtan i ryggen satt kvar. Jag trooor att det beror på min brist av ryggmuskler. Det kändes ungefär som när något hårt är på väg ner i matstrupen och liksom fastnar, eller när man äter kall glass och det värker till i ryggen innan den glidit ner (vilken målande beskrivning va).
Gjorde en styrkeövning och sen åt jag frukost och duschade.
Efter ca en timmes vila gick jag ut med hunden i nästan 2 timmar *pust*.
Blev ordentligt trött av all motion, men resten av dagen har jag suttit vid bärbuskarna och plockat svartvinbär.

Nu är jag så trött att jag inte orkar göra ett skit mera. Ska släpa mig ut på en liiiiten kvällsrunda med hunden men det är allt.

Har ätit bra men fick ett jättesug efter middagen och var jättetvungen att äta lite lakrits.

Jaha, här går allt bra. Jag har inte ätit något onyttigt på flera dagar ( utom lakrits igår). Tyvärr har det inneburit att min  mage helt har lagt av (därav lakritsen). Nu har jag tvingat i mig nästan en hel kopp kaffe med förhoppningen om av magen ska smälla igång igen. Det är ruskigt svårt att vara duktig när jag fått en sånt otroligt bra argument för att äta onytting. Om jag inte minns helt fel så var det p ga magen jag började äta skräp igen förra gången jag var duktig.
Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag åt bra mat, drack massor med vatten och motionerade regelbundet. Ändå la magen av. Inte förren jag började äta skit igen kom magen igång *suck*

Jag önskar verkligen att jag kunde äta en bulle eller en liten bit choklad, men vet att jag inte fungerar så. Det är allt eller inget.
Det jäkliga är att jag känner inget sug efter något onyttigt så det är inte där problemet ligger.
Har inte rört speciellt mycket på mig så inget händer på varesig våg eller måttband. Idag ska jag dock gå en lång promenad. Köpte nya löpskor igår och löpbandet står i källaren och ropar på mig. Måste ha vax i öronen för jag hör lite dåligt, eller så vill jag inte höra och slår dövörat till.

Nähä nu ska jag äta lite fil och flingor.

Vaknade igår och tänkte - hur svårt kan det vara.
Några timmar senare kommer mamma ner med en halv sockerkaka. Jag ätar upp allt till lunch.

Ny dag idag. Kanske today is the day?

I många år har jag levt som "halvbulimiker".
Jag kan lätt äta chips till lunch och en sockerkaka till middag (och då pratar vi inte en bit sockerkaka).

I många år var jag chokladberoende och var tvungen att äta choklad regelbundet för att kroppen skulle fungera. Många är de gånger jag beslöt mig för att det inte kunde vara bra att äta choklad varje dag. Lika många är de gånger jag insåg att choklad var ett krav  för att min hjärna skulle fungera och att jag överhuvudtaget skulle hålla mig på benen.
Idag är det ca en månad sedan jag åt min sista chokladbit och jag känner inget sug. Men jag kommer aldrig våga äta en bit igen av rädsla för att fastna igen.

Jag har fått tillstånd av mig själv att äta lakrits men annars är godis inget jag äter särskillt mycket av.
Mitt missbruk består av kakor, bullar, jordnötsringar mm mm mm. Är jag riktigt sugen på något gör jag sockerkakssmet så jag först äter av tills jag mår illa. Det som finns kvar ställer jag in i kylskåpet så det blir tjockt och segt. När illamåendet lagt sig äter jag mera.
Dock kräks jag aldrig trots att jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt.

Nu har jag bestämt mig (igen) för att ta tag i mitt liv. Jag vill börja äta vettigt och jag vill motionera, men jag vet att vägen dit inte kommer att bli lätt.
Jag är så fruktansvärt trött på att höra -men ta en bulle till, du som är så smal kan ju äta...
Om de bara visste....