Från kakmonster till monster.

 

 

Jag hade sett fram emot dagens löppass.

Att äntligen komma igång på allvar igen och bla bla bla.

Så ställde jag mig på bandet och det var sååå tuuuungt.

Att komma upp i 3 km tog en hel jävla evighet och jag var beredd att avbryta precis hela tiden.

Så jag bestämde att fine...avbryt och gå istället då, men då får jag fan göra en mil, och ju kortare tid jag springer desto längre tid får jag stå på bandet.

 

Så jag sprang 5 km i hastighet från 9,3-10 km/h, 31:30 min (snitt-tempo 6:18).

Sen gick jag 1 km.

Sprang 3 km i 9,5 km/h hela tiden, 18:55 min (6:19 tempo)

Och gick 1 km.

Maxpuls under passet blev 195 bpm.

Ingen lutning över huvud taget idag.

 

Kom sedan på att jag ju hade värmt upp med drygt 1 km innan jag började så sammanlagt har jag gjort 11,4 km på 80 minuter och har enligt bandet bränt ca 800 kcal.

 

Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag ska vara missnöjd över att det gick så jäkla tungt, eller om jag ska vara nöjd över att jag lyckades springa sammanlagt 8 km TROTS att det var så tungt.

 

Däremot känns det som att det inte är någon mening att anmäla mig till något lopp för jag kommer ALDRIG att orka springa en mil ute.

Och en mil under 60 min....det får nog bli i mitt nästa liv.