Jag är en nunna med fördomar....eller nåt.
Ljuset har tänts, mina ögon har öppnats och jag har kommit till insikt.
Om vad?
Jo jag har insett att jag inte är så jäkla öppen och fördomsfri som jag själv har ansett mig vara.
Jag har fördomar.......massor med fördomar.
Jag är inte särskillt pryd. Inte direkt. Men igår tittade jag på Fråga Olle dokumentären och insåg att...well, det vår kära Olle tar upp i denna serie är way out för mig.
Många får säkert en kick av att sitta i bilen på en strand med tända lysen och hoppas på att någon hoppar in.
Men jag har tyvärr fördomar och allt jag kan läsa av de tända lysena är "jag är desperat och ingen annan vill ha mig" alternativt "fan vilket perfekt sätt att bedra flickvännen/frugan/pojkvännen på".
Eller ligga naken på en strand med ett rött band runt armen och hoppas på att någon lägger sig bredvid när de tillfredställer sig själva. Med någon bredvid behöver de ju inte anstränga sig och använda fantasin. Så bekvämt.
Jag antar att jag själv måste vara väldigt torr...eller kräsen, för allvarligt, den där telefonvärdinnan.......maken till tråkigare samtal får man leta efter.
Jag måste ändå hylla vad som måste vara en av världens smartaste personer.
Killen (gubben?) med sprutshowen.
Att över huvud taget komma på tanken att trä en påse över huvudet, ställa sig naken framför en massa tjejer och runka är ju alldeles lysande.
Ingen musik, ingen helikopter, inte stripp, nada.......och för detta få 500 spänn för 45 sekunder.......????
45 SEKUNDER.
Fine....jag inser att han blev extra tänd av att vara med på TV men allvarligt talat, även om han hade hållt på i en timma så hade jag kännt mig....tja....blåst på 500 spänn. Och en timma av min tid.
Så.
Nu kommer jag ha dåligt samvete en tid framöver eftersom jag har varit elak. Jag gillar inte att vara elak offentligt och eventuellt kommer jag få sådan ångest över att kanske ha sårat någon att jag måste radera detta inlägg.
Men det är egentligen ett inlägg om hur fördomsfull jag själv är eftersom jag inte förstår.
Fy mig liksom.
Egentligen tycker jag ju att allt är okey så länge man inte skadar någon.
Fast det var på den tiden när jag bara behövde förlita mig på min egen fantasi, som uppenbarligen är lite....begränsad.
Drömmer om tåg.
Om sonen inte hade kommit hem och bankat på dörren vetta fan hur länge jag hade sovit.
Jag har inte ens hört när dottern var hemma. jag som brukar vakna när någon korsar gatan utanför.
Jag drömde att jag, maken och barnen åkte tåg.
De klev av på en station och jag började lasta av våra saker.
Plötsligt åkte tåget igen med mig och restan av våra prylar kvar ombord.
Vid nästa station åkte tåget tillbaka till stationen där resten av familjen stod och jag fortsatte att slänga ut våra prylar.
Så åkte tåget igen fortafande med mig och en massa prylar kvar.
Vid det här laget var jag rätt förbannad på maken som inte hade packat våra saker i väskor utan bara stuvat in alla prylar helt löst.
Tåget åkte tillbaka igen och detta upprepar sig 4-5 gånger.
Till slut bad jag konduktören att stanna på stationen tills jag var klar så de skulle slippa åka tillbaka. Efter att ha kastat ut alla våra saker hittade jag ett gäng ihopknutna plastpåsar och blev så klart arg på maken för att han inte hade packat i dem i stället.
Oklart varför det var hans jobb att packa dock.
Anyway......där slutar drömmen. Jag är övertygad om att den betyder något men jag är för trött för att ens försöka tolka den just nu.
Jag.
Nu har jag tittat på bilderna i 20 minuter, jag skakar och är arg. Arg för att jag är feg och borde acceptera mig själv hur jag än ser ut. Arg för att jag hatar bilden av mig själv och arg för allt jag ser är en stor fet näsa.
Men....this is me, med näsa och allt.
Eventuellt kommer bilderna försvinna. Allt beror på om jag har en bra eller dålig dag. Eller om jag glömmer bort att jag har lagt ut dem.......den risken finns ju också.
Okey då.....den första bilder är eventuellt inte på mig.
Bristande självbild?
En sak jag kom att tänka på igår är min ovilja att se mig själv på bild. Jag har ju alltid påstått att jag är ofotogenisk (heter det så?) men jag har börjat undra om det handlar om något helt annat.
Jag stället upp på bild utan större problem, men jag vill inte gärna se resultatet.
Det händer att jag tar kort på mig själv i syfte att lägga ut i bloggen bla. Dessa bilder hamnar ALLTID i papperskorgen efter en halv sekunds granskning.
Jag ser bilden och mår illa. En ångest väller över mig och jag får en hård klump i magen. Jag är ful.
Jag vet inte varför jag känner så här för jag känner inte samma sak när jag tittar i spegeln. visst, jag kan inte påstå att jag är särskillt snygg heller, men inte ful. Det händer till och med ibland att jag är nöjd med mitt utseende.
Så varför mår jag så dåligt av att se min själv på bild? Jag har funderat på att lägga ut en massa bilder på mig själv bara för att "träna". Och vad gör det förresten om jag nu är så jäkla ful. Jag ser ofta bilder på människor som inte är särskilt bildsköna men jag tänker inte på det sättet då. De är bara människor på bild och oftast finns det något vacker i dem ändå. Varför kan inte jag bara vara en människa på bild? Varför klarar jag inte av att se mig själv på bild utan att få panikångest över hur jag ser ut?
Bilden jag har på Facebook fick jag av en väninna och den är några år gammal. När jag la ut den hade jag en bra dag och kände mig modig. För varje dag som går och för varje gång jag ser bilden får jag mer och mer ångest. Ful ful ful. Bilden måste bort.
I går lekte jag med självutlösaren på min kamera. Många bilder blev omedelbart raderade men tre st ligger och väntar. Jag vill våga. Jag vill lägga ut dem, men jag får panik så fort jag tittar på dem.
Kanske känner jag mig modig nån dag....
Åldersnoja.
Tiden när ännu ett år lägs på min ålder närmar sig alldeles för snabbt. Inte för att det spelar någon roll egentligen.
Jag kommer ändå inte bli 38 år, varken nu eller senare.
Dock kom jag på mig själv här om dagen om att känna mig äldre än vanligt. I måååånga år nu har jag varit 27 men banne mig om jag inte har vuxit till 31....kanske. 31?.........nej nej......29 är jag nog.
Jag vet att det kommer bli tuffare och tuffare att hålla mig ung, och anledningen till det är dottern.
DAMN vad hon har blivit stor....bara så där.
Hon är snart lika lång som mig och banne mig om vi inte har i stort sett samma storlek på kläder.
Ibland gör hon sig fin och plattar håret och jag får nästan en tår i ögat. Så fin.....
Snart kommer hon dra hem någon som hon presenterar som sin pojk/flickvän (hoppas hooooppas att det dröjer).
MIn åldersnoja börjar visa sig på helt andra sätt än tidigare. Mitt största problem hittills har varit att gå in i rätt klädaffär, som varken känns för tantig eller för ungdomlig. Nu måste jag att hantera att vara tonårsmorsa. Jag känner mig inte vuxen och mogen nog att hantera tonårsproblem. Jag vill tillbaka till trotsiga 3-årsperioden. DET kan jag hantera.
Hur är man bestämt men rättvis och hur får man dem att förstå att ALLT jag gör är för att jag älskar dem, mer än allt annat? Att jag inte jävlas för att det är roligt utan för att JAG vet att det är bättre för dem, att det kommer löna sig i längden. För att jag är orolig över deras hälsa och säkerhet. För att jag vill göra dem starka så de klarar av ett liv utan mig.
ALLT jag gör är för att jag älskar min son och min dotter mest av allt.
Jag hoppas att de inners inne vet det.
ÖNSKELISTA.
Här kommer min önskelista.
Har du något från den som ligger och skräpar...hör av dig.
Eventuellt kan jag ha döpt om något som jag inte vet vad det heter.
Gummihammare.
Mandrell (Ringmåttstav, helt i järn).
Pelarborrmaskin (bordsmodell).
Butangasbrännare.
Lödpenna (fast maken säger att det finns en hemma så jag reserverar mig på den).
Stansar (tass, babyfot, hjärta)
....och mera blir det.......
Äsch, det går inte att få till en ny kategori. Jag har flyttat alla inlägg i hiss o diss men det går inte att ta bort den kategorin. Oh well jag får se om jag kan luska ut hur man gör.
Så länge får min önskelisa ligga under PERSONLIGT
Mus vs Björn
Bla så har jag haft lite tvivel angående min lilla affär som jag vill öppna. Jag håller sakta med säkert på att förbereda mig för att bli egen företagare så det steget har jag redan tagit. Det ska bli. Men jag har ändå haft tvivel. Jag vet att jag klarar av det och jag vet att jag kommer tycka det är roligt. Mina tvivel har snarare varit, BEHÖVS min lilla affär? Kommer jag att nå upp till mina egna höga krav? Når jag upp till dem finns det inte en kund som blir missnöjd för ingen kommer kunna ha högre krav och större förväntningar än mig på mig själv.
Jag fick åter igen höra att jag måste vara snällare mot mig själv, sänka mina krav. Men fan vad det är svårt. hur ska jag kunna sälja något som inte är PERFEKT?
Jag hade tänkt använda min blogg som hjälp. Jag ska tvinga mig själv att lägga upp bilder på mina smycken oavsett om jag är nöjd med dem eller inte. Jag ska så fort jag får tummen ur beställa ett ljustält och sen ska alla bilder ut i bloggen. Basta.
Jag kan ju säga redan nu att nej, det är INTE mina smycken jag ska sälja i min butik :-)
Vad det är ska jag tala om senare när det börjar närma sig. Namnet är mest troligt klart...tror jag. Det känns i alla fall så.
Coachen sa även att jag är en björnhona och att när min styrka hittar ut får världen passa sig för då kommer det hända saker :-)
Jag VET att jag är stark, det har jag alltid vetat. Bara det att den där förbannade musen har blockerat vägen för björnen hela mitt liv. Den har varit för rapp i sina ben och björnen finner den inte med sina stora labbar. Men snart, snart blir det mos av musen och björnen får fritt fram....eller nåt :-)
Drömtydning eller inte?
De två senaste nätterna har jag drömt väldigt sjuka drömmar.
Så pass sjuka att jag inte ens tänker skriva ner dem här (och därmed borde de snart vara glömda).
Egentligen kanske jag borde försöka mig på att tyda dem.....men jag törs inte.
Valborg och "skräckpappan"
Jag jobbade och maken och barnen kollade in brasan och fyrverkerierna och gick sen hem.
Mille har alltid varit skottfast men jag var ändå orolig eftersom han skulle vara själv hemma och mycket kan ju hända på ett år i den här åldern. Maken gick dock hem lite tidigare och kunde rapportera till en orolig matte att Mille sovit sig igenom allt trots att det varit som en krigszon utanför. Skööönt.
Sitter just nu och försöker vakna men det går segt trots en stor kopp kaffe.
Läste i Aftonbladet om "skräckpappan" och fick en tår i ögat...eller två.
Böcker/filmer som "Och han älskade dem alla" och "När lammen tystnar" har gått från att vara påhittat till att vara skrämmande verklighet.
Igår läste jag om en man som kidnappat ett flertal kvinnor/tjejer. Han blev sen anhållen för något annat och alla svalt ihjäl. Som taget ur "Och han älskade...."
Det får mig att undra...
Hur många finns det där ute som just nu sitter fångade i en källare i sitt eget hus eller i ett främmande.
Och hon älskade dem alla...
Japp, jag är kär.
Jag är lite småkär i Bert Karlsson. Det fanns en tid då jag undrade vad fan han var för en filur egentligen. Nu är jag bara kär. Gubben är ju sååå störtskön.
Jag är kär i Tobbe trollkarl. Jag tycker att han är en sån jäkla härlig person så det går bara inte att inte vara kär i honom.
Mest av allt är jag kär i Joakim Cans. Jag har inte lyssnat på honom tidigare (maken gillar bandet) men efter "Körslaget" kan man inte annat än älska honom. Kanske kanske måste jag ge Hammerfall en chans.
Så om maken (som jag för övrigt också är kär i) dumpar mig vet jag vart jag ska lägga in mina stötar ;-)
Istanbul-rökförgiftad
Mellanlandning i Istanbul med 5 timmars väntan på flygplatsen, tråååååkigt.
Flyget hit var inget hit.
Obekväma stolar och skitäcklig mat. Jag som älskar fisk tog en smakbit, hulkade och ratade resten. Tur att resan inte var längre.
På flygplatsen stinker det cigarettrök och det bolmas för fullt vart man än går. I sverige har man ju blivit bortskämd med rökförbud överallt så nu går jag och jag gör överdrivna hämta-andan-och-guuuuud-vad-äckligt-det-luktar-miner.
Satte oss på starbucks där det var gratis internet. Nu är ju ingen av oss några datanördar så vi hade lite problem med att få till det trådlösa nätverket (som vi aldrig har testat tidigare) men efter lite pillande fick vi till det och här är jag nu...i Istanbul.....och har tråkigt...och skäller på barnen som gapar som hungriga trastungar och vill köpa köpa köpa.
Måste säga att staden såg rätt häftig ut från luften. En hel del läckra byggnader.
Två timmar kvar sen lyfter vi mot Bangkok.
Hörs.
Thailand nästa.
Vi blir borta i nästan en månad men tanken är att jag ska blogga när jag får tillfälle. Kanske inte blir varje dag men några gånger i veckan ska det nog kunna bli.
Hejdå is och snö
Tips till dyslexiker.
Här om morgonen lyssnade jag på Rix morgonzoo och hörde en tjej ge ett tips för dyslexiker.
Om man sätter en blå plastficka över texten man ska läsa så slutar bokstäverna att hoppa omkring.
Eftersom jag har en dotter med dyslexi ville jag såklart prova.
Hittade en plastfick hemma och gjorde ett test nyss på dottern.
Först fick hon läsa 4-5 meningar med plasten på sen 4-5 meningar utan och sen 4-5 med igen. Jag hörde skillnad men sa inget.
Jag frågade dottern om hon märkte någon skillnad och hon svarade utan att tveka att det var lättare med den blå plastfickan :P
Den jag hittade hemma var i mörkaste laget så när vi kommer hem ska jag försöka hitta något lämpligare tex lite tunnare blå plastfilm och se om det fungerar bättre.
Hon tyckte att det skulle vara lite "pinigt" att använda den på skolan men hon ändrar sig nog när hon märker skillnaden.
Glad är jag i alla fall :P
Konstig känsla.
Kom hem sprudlande glad och med mer energi än vad jag haft på....ja, jag minns faktiskt inte.
Men den känslan försvann rätt fort och nu är jag mitt gamla vanliga trötta jag. inte för att något skärskilt hände utan det bara blev så.
Känner mig lite förvirrad...eller nåt. Svårt att sätta fingret på det.
Gick in på forumet och började svara i en massa trådar med ämnen som jag intresserade mig för och/eller reagerade på, men nästan alla slutade med att jag raderade mina inlägg innan jag postade. Ville säga min mening men orkade inte engagera mig riktigt.
Låter som att jag ska få massage av dotter nu....undrar vad hon har för lurt på gång?
Murphy-attack.
Jaha, det är bara att gratulera er alla.
Murphy och hans förbannade lag verkar ha koncentrerat sig helt på mig.
Just nu är jag ruskigt nära att leta rätt på den där jävla Murphy och trycka ner lagen i halsen på honom.
Murphys lag- Om något kan gå åt helvete så kommer det att göra det.
Jag har fått något konstigt i örat. Det brusar och jag känner ett "tryck" över ena örat. Ibland hör jag mig själv när jag pratar som ett eko och är en gnutta obalanserad. Det gör inte ont, det är bara väldigt irriterande. Ringde sjukvårdsrådgivningen igår då jag inte riktigt gillar att ha besvär med örat när jag ska ut och flyga snart. Deras svar var kort. Kolla upp GENAST.
Lyckan var fullständig när jag för ett tag sedan bokade vårat drömhotell i Bangkok. Vår budget låg på 2000 för oss fyra för två nätter. Vi hade helt enkelt inte råd med drömhotellet då de krävde att vi bokade två rum. Vi vill inte dela på oss utan vill såklart bo i samma rum som barnen så alternativet var ett annat hotell.
Sen fick jag höra talas om Agoda som hade 24/7 chatt. Jag kontaktade dem och frågade om det inte fanns möjlighet att vi kunde få bo alla i ett rum, tre sängar räcker då barnen kan sova skavfötter. Jag skickade namnuppgifter på oss alla och skrev barnens ålder för att undvika missförstånd. De har nämligen en gräns på 12 år för barn och eftersom dottern är 12 så...
Fick till svar att jo de hade ett rum som passade oss. YES. Fick bokningsbekräftelse där det stod 2 vuxna och 1 barn så jag sa igen att vi är 4 stycken, är det säkert att det är okey. Japp, det var okey.
Det kändes ändå inte bra att ha en hotellvoucher där ett av barnen inte finns med så jag kontaktade dem igen för att be om en ny där alla fyra finns med.
Fick till svar att hotellet inte tillåter 4 personer i ett rum, var vänlig boka ett rum till.
WTF??????
Blev lite smått orolig och skrev att vi inte har råd att boka 2 rum och undrade såklart hur de kunde säga första gånger att det var okey.
Fick till svar - Ni har inte bokat för 4 personer, ska ni avboka eller boka ett till rum? Avbokar ni får ni bara tillbaka halva summan.
VAFAAAAAN.
Talade såklart om att det inte var sant och att jag till och med listat alla namn plus åldrar på barnen.
Men vi har tydligen inget val utan måste boka ännu ett rum. Jättekul. Får väl bli ett "dam"rum och ett "herr"rum. Jättekul.
Jag kan ju säga att det absolut minsta jag hade väntat mig var en ursäkt för att de har strulat till det för oss, men ingenting. Bara en lögn om att vi inte bokat för 4 pers.
Sur och grinig klev jag av mitt nattpass i morse klockan 08:00. Bråttomt hem eftersom hälsocentralen har telefontid mellan 8-9. Hamnar såklart bakom en bil som låg och fes på 70 km/h. Bråttomt bråttomt. Jag har bara idag på mig att kolla upp örat. I morgon jobbar jag hela dagen och på måndag åker vi.
Kommer till järnvägsövergången i industriområdet och ser bommarna gå ner. Precis vad jag behövde, klockan tickar. Aja bara att vänta till tåget passerat.
Men se den goda Murphy tyckte inte att det räckte utan stannar industritåget precis över övergången och där får det stå.
Och DÄR gick luften ur mig.
Jag skiter i allt, jag kan skita i att åka. Jag lägger mig i sängen och drar nåt gammalt över mig och kliver upp om en månad. Jag som hade sett fram emot Bangkok, shopping och sol, nu har jag ingen lust längre.
Kommer till slut hem men hittar inte telefonnumret till hc som jag hade skrivit upp igår. Orkar inte bry mig.
Hittar numret och ringer. Signal efter signal går utan att någon svarar. Ringer växeln men samma där.
Jamen varför inte liksom. Allt annat har ju gått fel så varför skulle de inte ha fel på telefonerna just i dag.
Ringer växeln igen. Jag har redan gett upp men kan lika gärna tjurvänta bara för att.
Vips så svarar växeln. Japp telefonen är trasig men jag ställs på kö. Kommer fram fort och får tid inom två timmar.
Har murphy lessnat på mig? Redan?
Åka buss...hur gör man nu igen?
Istället laddar jag för en lång tur men Mille.
Det var nog lika bra att jag tog bussen för med tanke på min tillfälliga (är iaf vad jag hoppas på) sinnesförvirring vet man aldrig vart jag hade hamnat.
Jag tog mig på första bussen men när jag skulle byta buss i stan fick jag en halvjobbig (skulle kunnat vara pinsam om jag orkat känna efter) blackout. När jag skulle lägga på busskortet på apparaten kunde jag för mitt liv inte komma på vart jag skulle lägga det.
Jag stod som ett fån och stirrade på apparaten och klämde fram ett...vad faaaan....vart....
Tillslut tyckte nog schauffören synd om mig och pekade snällt på rätt ställe. Jisses, det är ju inte direkt så att det är första gången jag åker buss i mina dagar.
Jag går omkring och hoppas innerligt att det bara berodde på trötthet. Jag har ju trots allt jobbat två nätter på raken (30 timmar) och har sovit på tok för få timmar mellan passen. Dessutom håller de på att byta mojänger på bussarna vilket kanske strulade till det för min stackars hjärna.
Tyvärr har mitt ordförråd tagit extra semester och jag blir hela tiden sittandes för att fundera på vad fan det är för ord jag letar efter. Orden har funnit där det vet jag.
Jag undrar om min hjärna fungerar på samma sätt som T9 i min telefon? Ordlistan är full och om jag lägger in ett nytt ord är det ett annat som försvinner.
I så fall undrar jag vad det är för nytt jag har lagt in som får så mycket gammalt att försvinna? Och kan man köpa ett större minneskort?
BlondinBella tände en gnista.
Jag hamnade på BlondinBellas blogg och bestämde mig för alla kolla runt lite (vad gör man inte för att slippa städa).
Jag hittade ett inlägg som fick känslorna att svalla och åsikter bubbla fram. Jag klickade på "lämna en kommentar" samtidigt som jag i huvudet formulerade ett inlägg till min egen blogg om ämnet.
Sen fes jag ihop och lämnade bloggen.
Jag har inte ens ork och energi till att framföra mina åsikter. Hur skrämmade är inte det???
Under en förhållandevis lång tid har jag knappt haft några åsikter, jag har inte orkat bry mig eller sätta mig in i saker.
Nu känner jag att det börjar komma tillbaka, jag menar...jag reagerar ju i alla fall på saker.
Jag som brukade älska att framföra mina åsikter och debattera om saker.
Vill hitta gnistan igen.
I morgon...då jäklar...
Jag insåg vilken patetisk och värdelös liten varelse jag är och den insikten slog hårt och skoningslöst.
Jag repade mig rätt fort och kunde fortsätta tycka synd om mig själv under kontrollerande former.
Jag har länge skylt på att jag fortfarande inte har repat mig efter att ha blivit utbränd. Och...visst jag har inte repat mig...helt. Men vad fan, det är ingen ursäkt längre.
Visst mitt ordföråd är inte som det en gång var och jag får fortfarande små blackouter. Jag blir fortfarande jättetrött om jag har mycket på gång en dag och krav får mig att deppa ihop totalt.
Men...men...jag tror fan att jag mest bara är lat. Om jag tar mig i kragen så kan jag göra saker jag drömmer om.
Imorgon...imorgon blir det andra bullar.
Var ska jag göra av alla mina pengar?
Var har mitt huvud varit???
Jag googlade runt lite nyss, och hittade igen en blogg som jag redan har sparad som favorit men aldrig läser.
Den heter "Hur jag blev rik".
Läste om sparanden och kom att tänka på mitt eget sparande.
När jag ändå var inne på internetbanken för att föra över pengar så tänkte jag kolla hur det ligger till med mina pengar.
Jag min dumma åsna trodde att jag åtminstonde sparade 1000 kr/mån. Hur jag kunde tro det när jag varje månad för in summan i mitt bankhäfte vet jag inte. Jag tror inte att jag har alla hemma riktigt. Hissen går inte ända upp, lyset är tänt men ingen är hemma.....
Ja ni fattar.
Jag bestämde mig raskt för att börja spara mer och funderade lite över på vilket sätt.
Bästa räntan man kan få (på min bank) verkar ligga runt 4,5%. Jag började räkna och kom fram till att det är ju ingenting.
Kollade upp mina fonder och upptäckte att de har ökat i värde med ca 65%. MYCKET bättre, men då är de högriskfonder så där törs jag inte lägga så väldigt mycket pengar varje månad.
Det slutade med att jag ökade månadssparandet på fonderna till 600 kr.
Utöver mina fonder sparar jag 100 kr/mån var åt barnen. Det är inte mycket men vad fan, de får väl spara själva ;.)
Jag tycker att jag har råd att spara mera så jag ska fundera lite över var jag ska placera resten.
Några tips?
Wild Hogs-en nära döden upplevelse
Jag kan inte sova (har jobbat natt) så istället har jag nerbäddad under en filt i soffan roat mig med att läsa bloggar och kolla på youyube-klipp.
Jag har försökt förstå varför alla dessa populära bloggar är så populära men är fortfarande lika (lyckligt) oförstående ;-)
Jag har tittat på filmer där föräldrar (?) skrämmer sina små barn så de börjar gråta. Filmer där de tycker att det är hysteriskt roligt att kasta en skrikande katt upp i luften flera gånger. När katten för 3:e eller 4:e gången närmar sig taket slår den desperat klorna i en takbjälke vilket tydligen är än roligare. Jag sitter och kliar mig i huvudet och försöker klura ut det roliga med att skrämma barn och djur till den grad att de mår dåligt men förstår nöjet lika lite som filmer där folk slår sig halvt fördärvad.
Jag är nog en sån där bitter människa utan humor.
Förresten vem fan var det som kom på att ett gott skratt förlänger livet? Vilken bullshit.
Jag kollade här om kvällen på "Wild Hogs" och om påståendet stämmer kommer jag leva till jag blir 127 år.
Om påståendet stämmer...hur kan det då komma sig att det alltid känns som om jag skulle dö när jag skrattar som mest?
Jag vet inte hur ni skrattar, men när jag tycker något är riktigt, riiiktigt roligt så kommer inte ett ljud över mina läppar.
visst, jag börjar med att skratta, haha. Men sen tar luften slut och jag fastnar i ett krampaktigt grin där jag på min höjd drar kippande efter andan någon gång ibland. Ofta spänner jag magen så pass att jag tillslut viker mig dubbel, naturligtvis med tårar som rinner konstant, sitter jag på en stol hamnar jag oftast på golvet fortfarande dubbelvikt och fortfarande utan att ge ifrån mig ett ljud. Efter någon minut eller så börjar jag ge ifrån mig ett plågat....aaaaaaaaaaaaaaajjjjjjjjjjjjjjjjjj.......kippar efter luft......aaaaaajjjjjaaaajjjjjjaaaajjj. Smärtan i ryggen är olidlig och brukar tillslut vara det som får slut på det roliga.
Så jag undrar hur fan livet kan förlängas av att inte andas på flera minuter? Bara ryggsmärtan i sig får mig att önska att jag redan var död.
Hur som helst så gillade jag filmen. Fram för flera filmer som ger nära-döden-upplevelser :-)
Gnällfrossa.
Så för att hålla stilen så kommer det här ett gnällinlägg.
Jag måste börja röra på mig igen.
Veckorna i Thailand (egentligen tror jag det började innan) gjorde att jag dels gick upp 3 kilo, dels ökade midjemåttet med 3 cm och värst av allt, jag ökade höftmåttet med hela 5 cm. Jag känner mig fet och äcklig.
Vad gör jag när jag är deprimerad? Jo...jag äter. Igår åt jag en halv chipspåse till lunch, hoppade över middagen och satte sen i mig en liter chokladmousse. Braaa jobbat.
Idag åt jag upp den andra halvan av chipspåsen till lunch.
I två dagar har jag varit ute på långpromenader och gått i rask takt men antagligen blev det för mycket för mina ovana ben för nu har jag så ont att jag knappt kan gå.
Jag har en förmåga att få väldigt ont i smalbenen när jag överanstränger mig och det är precis vad som har hänt nu.
På plussidan är att jag känner mig utvilad och motiverad att röra på mig. Alltid något. På minussidan är att jag tror att jag har en förkylning på gång. KanJang gäller från och med nu.
Tror att jag även har en medelstor kris just nu. Jag är 36 år och tycker att det är dags för mig att bestämma vad jag vill göra när jag blir stor.
Jag har så mycket ideer och drömmar, men jag saknar driv. Ytterst irriterande. Mest av allt saknar jag tilltro till mig själv vilket inte bara är irriterande utan...framför allt....dumt.
Nu har jag gnällt färdigt. Har lite auktioner att titta till.
Jag är emot världsfred.
Inte om man ska tro påven Benediktus i alla fall.
Traditionell familj är nyckeln till världsfred. Det vill säga en mamma och en pappa, och alla som är emot den konstellationen försvårar för fred tycker den gamla stofilen.
Tänk...jag har alltid trott att nyckeln till fred är kärlek...oavsett form.
Snusktant...jag?....neeeej.
Lollipop är en sån låt.
Efter att ha hört den några gånger blev jag idag tvungen att googla fram texten. Tänkte att jag måste höra fel.
"suckin' too hard on your lollipop..."
Nej, jag hade hört rätt.
Varför varför får den mig att tänka på sex???
Fan, man skulle kunna tro att jag är en riktig snusktant.
Hey, what's the big idea?
Yo Mika.
I said,
suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down,
I said,
suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down.
Suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down,
suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down.
Say love, say love,
oh love's gonna get you down.
say love, say love,
oh love's gonna get you down.
I went walking with my mama one day,
when she warned me what people say,
"live your life until love is found,
couse' love's gonna get you down."
"Take a look at the girl next door,
she's a player and a downright bore,
Jesus loves her, she wants more,
oh bad girls get you down.
Singin'
Suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down,
suckin' too hard on your lollipop,
oh love's gonna get you down.
Say love, say love,
oh love's gonna get you down.
say love, say love,
oh love's gonna get you down.
Mama told me what I should know,
too much candy gonna rot your soul,
if she loves you, let her go,
couse' love only get's you down.
Take a look at a boy like me,
never stood on my own two feet,
now I'm blue, as I can be,
oh love couldn't get me down.
Singing,
suckin' too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down,
suckin' too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down.
Say love, say love,
oh love's gonna get ya down.
say love, say love,
oh love's gonna get ya down.
I went walking with my mama one day,
when she warned me what people say,
live your life until love is found,
or love's gonna get you down.
Singing,
suckin' too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down,
suckin' too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down.
Say love (say love), say love (say love),
oh love's gonna get ya down.
say love (say love), say love (say love),
oh love's gonna get ya down.
Mama told me what I should know,
too much candy gonna rot your soul,
if she loves you, let her go,
cuz love only get's you down...
Whoa-oh, whoa-oh, whoa-oh, lollipop.
Whoa-oh, whoa-oh, whoa-oh, lollipop.
Sucking too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down,
say,
sucking too hard on ya lollipop,
oh love's gonna get ya down (lollipop)
Under isen.
Har inte kännt mig så värst motiverad att göra nåt alls.
Större delen av dagen har gått åt till att drömma/klura/fundera/ och räkna ut vilka möjligheter jag har att starta eget.
Jag hittade en jättebra sida som gör alla skatteberäkningar så man kan se hur stora inkomster man behöver ha för att klara sig.
Jag tänkte försöka kolla upp möjligheten att importera lite prylar men just nu är allt bara lösa ideér/drömmar.
Jag hade en rätt produktiv dag igår. Det blev 5 st armband (av enklare modell) och ett halvt halsband. Blev dock inte nöjd med nåt av det.
Oh well, jag har ju en hobby i alla fall ;-)
