Och kärleken den flödar.......
Måste ju säga att jag har haft en förhållandevis bra dag idag.
Kom hem trött som en gnu efter jobbet i morse och var tvungen att sova en stund. Drömde om vampyrer, sämre drömmar kan man ha. Vill minnas att det var jag och Alexandert Skarsgård och mer än så kanske jag inte ska säga för då blir maken sur.
Tittade in på Skopunkten för en vild chansning att hitta mina underbara nya stövlar i rätt storlek så jag kan byta då dragkedjan på ena skon snart kommer paja. Hade tur och efter en tur inne på lagret (en anställd alltså, jag var snäll och stannade utanför) kom hon med ett par i rätt storlek. Jag tror jag är lite kär faktiskt, i mina stövlar alltså....inte den anställda.
Sen åkte jag tillbaka till jobbet för ett p-möte och chefen bjöd på Sushi. Hon berättade att vi nog kommer åka till Barcelona en vecka månadsskiftet maj/juni. Tror jag är lite kär i min chef också.
Nu har jag precis bokat biljetter till New Moon åt mig och dottern till på söndag. Det ser jag fram emot. Jag är dock inte det minsta kär i Robert Pattinson.
ZZZZZZZZZZZZZZZ
Har jobbat två nätter och ska även iväg inatt och just nu är jag så trött att jag inte ens orkade hålla ögonen öppna under hela hundpromenaden.
Nu vet ni i alla fall att jag lever....om än nätt och jämt.
Skitväder.
I söndags var det vinter.
Nu är all snö borta och det spöregnar.
Nice....not.
Kan inte påstå att jag är jättesugen på hundpromenad.
Inatt ska jag jobba, tre nätter på raken blir det. Är inte jättesugen på det heller faktiskt.
Inte så dumt att försova sig ändå.
Igår kom sonen hem från skolan full av energi och väldigt väldigt glad.
Sonen: Det gjorde inget av jag kom försent idag (vi försov oss kraftigt och han missade hela jympan).
Jag: Jasså?
Sonen: Nä (skrattar), för det var DANS på jympan idag, och man skulle dansa kille och tjej, så här......
Och så tar han mina händer och visar några steg fortfarande överlycklig över att ha missat allt.
Jag: Men det är bra att lära sig att dansa. Du vet tjejer gillar verkligen killar som kan dansa.
Sonen: Äh jag kan ju laga mat istället.
Ja, det är ju sant. Tjejer gillar nog killar som kan laga mat också :-)
Jogg.
Har varit lite stressad idag men har ändå hunnit med att röra på arslet.
började med 45 min rask promenad med Mille. Skulle ha blivit lite längre men dels hade jag mycket som skulle hinnas med och så var jag lite sur på honom då han kommit åt att äta skit. Som hans andedräkt stank är jag inte ens säker på att det var hundskit *kräks*.
Testade utan luftrörsvidgande idag vilket gick över förväntan.
Tunga ben, smärta i bröstet/ryggen yada yada......allt gick över och reslutatet blev,
46 min 5,5 km.
15+24+7 (jogg 24 in i 8/kmh = 3,4 km)
Att skillanden på totala längden inte blev större mellan nu och förra gången beror på att jag tog det lugnare med uppvärmningen idag. I och försig joggade jag bara 4 minuter längre än sist.
Jag är jättenöjd över resultatet men måste erkänna att det snurrade lite lätt i knoppen när jag var klar.
Ska jobba mycket i veckan så det är tveksamt om det blir någon ny tur innan nästa måndag.
Vi får se.
Skitmorgon.
09:30 vaknade jag av att någon gick på toa.
SKIIIIIT.
Jag hade faktiskt ställt klockan men lyckats få på radioväckningen istället för TUT TUT TUT-väckningen och den fungerar inte längre.
Jag som hade massor med saker att göra och nu har redan halva dagen gått. Skit.
Hmmm, sen måste jag bara säga att Thekakorna var lika goda dagen efter fast de var kalla så dem måste jag baka igen.
Marleen, bäbisen ska såklart få så många han vill.....när han kommer hit ;-)
Thekakor.
Jag och sonen har minsan ägnat kvällen åt att baka thekakor.
Maken var lyrisk och även jag måste erkänna att de blev riktigt goda.
Tyvärr ser de kanske bättre ut om man typ kisar med ögonen....eller kanske stänger dem helst.
Okey, de blev inte så snygga men det var ju första gången.
Nästa gång kommer de se ut som om de kommer direkt från mästerbagarna. Japp, absolut.
De första plåtarna klara.
Hockey.
Grabbarna började med en vinst 6-4.
Match nr 2 skulle de ha vunnit eftersom de spelade mycket bättre. Tyvärr hade de otur på otur på otur och matchen slutade 10-9 till de andra.
Vi är ändå nöjda.
De andra lagen är ett år äldre men trots det gjorde våra grabbar bla ett mål när de spelade 3 mot 5.
Det ska bli intressant att se hur det går på cuperna den här säsongen.
I serien är alla andra lag ett år äldre men på cuperna spelar vi mot jämnåriga.
Det är ju lite tuffare att spela mot äldre och eventuellt tycker de att det är pinsamt att förlora mot yngre/mindre grabbar så det är därför knytnävarna åker fram.
Även om det är tuffare tag så lär de sig massor vilket kommer att vara till deras fördel när de sen spelar mot jämnåriga.
Vi hade extremt många målchanser igår men de behöver nog träna på att ta hand om returerna, där brister de verkligen.
I övrigt spelade de skitbra.
Sonen bidrag var 3 assist plus ett bra jobb med att få stopp mot motspelarna så att de egna kom fri med pucken.
Ett extra rum, bara så där.
Vi bestämde att vi skulle inreda en bit vind som annars bara blir döyta. Vi tänkte göra en lucka i taket från tvättstugan och ha julsaker och annat krafs där uppe.
Nu ser vi att istället för en lucka har han ritat in en dörr från allrummet på övervåningen. Så SMART.
Det 17 m2 stora vindsutrymmet kommer nu förrutom klädkammare/förråd även bli pärlrum för mig.
Ett extra rum, tack för det arkitekten.
Längtar......
Takhöjder.
Jag och maken sitter med husritningen och planerar, drägglar och drömmer.
Vi är rätt nöjda över vårat husval.
I sovrummet kommer vi ha en stor toalett och en nästan 10 m2 stor klädkammare.
Takhöjden kommer bli drygt 3 meter som högst i sovrummet och i vardagsrummet blir det mellan 3,2 och 5,4 meter högt.
Tyvärr är jag fortfarande inte helt nöjd med köket men det blir nog bra det med.
Hockeydag.
Om mindre än 2 timmar ska jag vara på ishallen för ett möte med några hockeymammor. Sen är det match och sen jobb. Förhoppningsvis hinner jag se hela första matchen och sen tänkte jag ta med mig "jobbet" till ishallen för att se den andra.
Nu är det dags för dusch och hundpromenad.
Byggstart snart?
Jag mailade förmedlingen i början på veckan för att höra vad som händer, om något händer och framför allt NÄR något händer, men fick aldrig något svar.
Senare i veckan såg jag flera maskiner i området och förhoppningsvis gör de vägarna.
Maken bestämde sig för att ringa runt lite och svaren vi fick var att ingen kan lova något men de tror att allt kör igång före 1/12. YEEEAAAYY......eller shit, det är ju snart.
Jag kan också meddela att maken idag hämtade de första ritningarna.
Tydligen så räcker det inte med bygglovsritningar som vi, naiva som vi är, trodde. Någon sa at vi nog får räkna med ritningar och papper för ca 100 000 kr......*svälj*.
Det hade vi INTE kalkylerat med.
Oh well.
Jag hoppas vi får besked snart att vi kan köra igång och ja, då kommer vi få fullt upp kan man nog säga.
Fredagsfrys.
Kanske inte så kallt ute, eller inne för den delen, men i min kropp var det -30 minst.
Mutade sonen med kakor och i gengäld fick jag värma mina isbitar (händerna that is) på hans mage som var varm och go.
Tyvärr kunde inte han bistå hela dagen så jag bestämde att maken fick köpa hem hämtmat och så bäddade jag ner mig i soffan under den tjockaste filten. Och där stannade jag resten av dagen.
Där lyckades jag höja kroppstemperaturen från 36,1 grader till 38 grader så nu är jag varm igen och klarar mig hyfsat utan livsuppehållande ting.
Braindead och diskmaskinsspöken.
Jag borde vara trött som en gnu, men det är jag inte.
Jag har ingen som helst lust att göra något vettigt men har en konstig rastlös känsla.
Så för att slippa nöta en stig i golvet har jag kollat på ett gäng avsnitt av Blood Ties.
Pratade schema med ansvarig på jobbet igår. Han undrade om jag ville möblera om lite så att jag får en drygt 11 dygn långledighet runt jul istället för 8 dygn.
Dooohhhh.
Sen frågade han om jag ville ta på mig ett extra pass. Mitt i ledigheten.........
Så gick det med de 11 dygnen *suck*.
Det är mitt jäkla lönebeskeds fel.
Hade inte min kommande lön blivit så jäkla bra hade jag säkert sagt nej till extrapasset.
What can I say....bra lön motiverar.
I och försig så kan jag inte jobba 200 timmar natt varje månad, men Gud så gött det är när lönen kommer.
Känner mig nästan som en prostituerad.
Jag säljer hälsan för feta löner :-)
Förutom mina tal-och skrivsvårigheter har ett nytt fenomen tillkommit.
Det verkar omöjligt för mig att få igång den jävla diskmaskinen.
Nej nej, det är inget fel på den.
Det är fel på MIG.
Det tar mig ca fyra försök varje gång innan jag äntligen får igång den.
Jag går dit, fyller den....och sen får jag någon slags blackout.
Efter en stund ser jag att jag inte alls har startat den, går dit för att lägga i diskmedel.....blackout.
En hel dag och fyra försök innan maskinjäveln fick göra sitt jobb.
Detta har hänt tre dagar på en vecka nu. Börjar bli allvarligt less.
Kanske jag slappnar av för mycket hemma?
På jobbet fungerar jag hur bra som helst och har kanonkoll.
Hemma kollapsar hjärnan.
Oh well. Så länge jag minns var jag bor och vad mina barn heter är allt lugnt, eller hur ;-)
Världens bästa Milton.
Förutom barnen är Milton den jag har mest dåligt samvete över.
Tack Elenor och Marleen, jag blev glad och rörd.....och sen fick jag dåligt samvete.
Ända sen Mille var en liten gris har jag fått beröm över honom.
På promenader har folk stannat och sagt saker som,
- Meeen vad lydig han är. Vad duktig du är att träna honom.
- Och här kommer Lugnviks lydigaste hund.
Men saken är den att jag har inte gjort något, han är lydig alldeles av sig själv och om sanningen ska fram så förtjänar jag honom inte.
Han gick alltid lös fram tills at han var 8-10 månader, då vågade jag inte längre på grund av puberteten då jag var osäker på hur han skulle reagera.
Vi använde oss av pekfingerlydnad, dvs jag pekade lätt med fingret på låret vilket betydde "Fot" och Mille gick fot vid hundmöten och barnmöten och alla andra möten. Ett höjt finger betyder (fortfarande) "Sitt" och jag använde fortfarande finger/handen för att visa var han får gå med mera. Vi har liksom aldrig behövt ord som kommandon.
Men det är inget vi har tränat fram, det har bara blivit.
Jag har liksom aldrig behövt anstränga mig för att få honom så. Sen är han ju fortfarande och alltid en Labbe och en Labbe utan tokfnatt, saker som flyger när det kommer folk eller fläskläppar och blåtiror vid hälsningar, ja det är ingen riktig Labbe. Eller....det är i alla fall ingen riktig Milton :-)
Det har varit stunder då jag har mått riktigt dåligt och han har fått en promenad i veckan, sen har han fått klara sig med att göra sina behov på tomten.
Har han klagat? Nej.
Har han klättrat på väggarna? Nej
Han har pussat på mig och har sen tagit det lugnt i väntan på.......
När det väl blev promenad gick han ju inte direkt fint men det ändrades å andra sidan i och med hormonchipet.
I dag när jag hämtade honom efter jobbet kände jag mig så pass pigg att vi tog en längre tur.
Han fick förtroendet att gå lös större delen av promenaden, även inne i samhället.
Vi gick förbi ett ställe där jag vet att det brukar vara en hund ute, men innanför ett galler. Mycket riktigt, hunden var ute och gav oss en utskällning som heter duga. Mille som gick ett par meter framför mig hajade till och ville fram och hälsa men när jag sa nej slöt han genast upp vid min sida och hade 100% fokus på mig, trots en stormskällande hund 10 meter bort.
Det är väl det enda jag kan säga att vi faktiskt har tränat på. I och med hans osäkerhet på andra hundar och utfallen som vi har haft problem med så tränar vi på att han i stället för att skälla ska ta kontakt med mig.
Naturligtvis får vi bakslag ibland men oftast fungerar det jättebra.
Det är väl mycket därför jag vill att han ska få umgås med andra hundar, för att inte tro att alla är hemska och för att lära sig "läsa" andra hundar.
Jag vet inte om det hjälper dock. Mille är en väldigt vääääldigt snäll liten ligist som tar skit från andra pushigare individer och på sin höjd försöker smita undan när någon är elak. Där känner ju jag att det är mitt jobb att gå in när jag ser att leken går över till att bli en jobbig situation för honom då han inte säger ifrån själv. Sen måste jag väl lita på att jag känner honom bäst och bryta trots att alla andra anser att de ju bara har jätteroligt.
Hur som helst så gick han så fint idag att jag blev tårögd.
Jag vill så gärna träna mer....på riktigt, men som familjesituationen ser ut nu vet jag inte när det skulle bli.
Just nu är jag nöjd om vi kommer ut varje dag men jag kommer alltid ha dåligt samvete över att jag inte ger honom mer.
Fast jag måste erkänna att det är en skön känsla att många verkar tro att att jag är värsta supermatten :-D
