blogg om en fegis

Idag har jag spenderat dagen på stan.
Jag hittade antirynkkräm på rea.
Jätterea.
Den hade kostat 650 kr. Det måste väl betyda att den fungerar, eller hur?
Jag köpte en nattkräm istället.

Jag befinner mig just nu i en mycket förvirrande ålder.
Visst, tonåren var jobbiga men det är ingenting mot för att vara nästan 40.
BEHÖVER jag antirynkkräm eller inte?
Är det nu jag ska börja för att mota Olle i grind eller tappar jag mitt naturliga antirynkjox då?

Och vart ska jag köpa mina kläder?
Just nu är jag sjukt glad över att ha en dotter på 14 år som ger mig tillträde till butiker som jag annars inte skulle våga mig in i.
Jag är livrädd för att butikspersonalen ska få syn på mig och säga "Du, vi har nog inte din storlek här".
Och jag skulle lomma ut och känna mig elakt behandlad. Tyvärr skulle jag inte kunna kasta pengar omkring mig som Julia Roberts i "Pretty Woman" och min man skulle inte ta med mig till en exklusiv butik och tala om för innehavaren att han skulle spendera snuskigt mycket pengar där.
Nej, jag skulle bara känna mig gammal, men tack vare dottern skulle jag skratta och säga - Meeen det är inte till mig fattar du väl. Jag har en 14-årig dotter och vi har samma storlek *phju*.

Jag är en mycket förvirrad människa som börjat fantisera om diverse operationer, snabba bilar och hunkar med tvättbrädor.
Fan jag tycker inte ens att rödvin smakar snusk längre.
Jag tror att det kallas galopperande 40-årskris.

Idag har jag en saftig träningsvärk.
Jag älskar smärta.
Det är ju liksom kvittot på att kroppen har jobbat.
Det gör ont i framsida lår, mage och i mina obefintliga skinkor och jag måste anstränga mig för att inte gå som om jag har bajsat på mig.
Inget i armarna dock men det kan ju vara bra med tanke på att jag ska jobba.
Eventuellt kanske jag kör några övningar på jobbet ikväll.
Jag måste ju jobba bort kladdkakan jag nyss satte i mig *suck*.

Efter mitt träningspass idag vräkte jag i mig ett paket Ballerinakakor.
Ja, för att återställa balansen eller nåt.
Man vill ju inte chocka kroppen för mycket liksom.

Men efter middagen kände jag mig uppblåst och bestämde mig för en rask promenad med Mille.
Tanken var att vi skulle gå till ishallen och åka med maken och sonen hem.
Istället stannade vi och kollade lite på träningen (=passivitetsträning) och sen gick vi ännu raskare hem igen.

Ingen hejd på hurtigheten idag.
Men nu är jag trött.
Eventuella kvarvarande krafter ska användas till att hålla mig borta från skafferiet.

Ja jävlar.

Mitt första träningspass är avklarat.
Passet gav mig massor.
Mest gav det insikter om mig själv.
Som tex att jag......

# Inte har något arlse. Helt platt. Flat. Totalt.
# Rör mig som en 6-åring utan någon som helst kontroll på kroppen.
# Inte bör se mig själv i spegeln då jag bara tappar fokus av fnissattacken.
# Har totalt obefintliga muskler och det är ett under att jag håller mig upprätt och tar mig framåt.
# För min överlevnads skull måste komma ihåg astmasprayen nästa gång.


Kaxig som jag var tänkte jag att 30 minuter var ju rätt lagomt för mig, nybörjare och allt.
30 Minuter går snabbt vilket är bra så här första gången så jag inte tar ut mig.
Det var innan uppvärmningen.
1,5 minuter in i uppvärmningen var jag färdig för slakt och då kändes 28,5 minuter som en hel evighet.

Men det gick bra.
Fördelen med cirkelträning är att man kan ta allt i sin egen takt eller helt enkelt vila på en station.

På onsdag blir det Bodybalance.
Det låter roligt.
Framför allt låter det inte lika jobbigt för mina lungor.

Så där ja.
Har tagit en skön promenad med Mille och nu ska jag....


Göra om och göra rätt

Om tre timmar ska jag vara på plats på det nya gymmet för cirkelträning.
Innan jag klev upp i morse låg jag och planerade hur jag bäst skulle förbereda mig för ett träningspass.
Dricka mycket vatten, äta havregrynsgröt.....eller möjligen mackor gjorda på grovt bröd med sallad och gurka som pålägg.
Perfekt.


Nu sitter jag här mätt i magen och undrar vafan hände?

Stöööön vad trött jag är.
Maken hämtade mig på jobbet i morse och sen åkte vi raka vägen till en ishall och såg sonen göra två bra matcher.
Ja, nu var det ju inte bara han som gjorde bra ifrån sig men både jag och maken satt och var lite stolta över sonen som verkligen visade framfötterna.
Dagen slutade med en oavgjord (där vi ledde fram till de sista 20 sekundrarna. Myyyycket bittert) och en förlust, men där grabbarna sjorde en sanslöst bra andra period.

Jag inser nu att kommande veckan kommer bli en week from hell.
Jag har på tok för mycket inbokat och kommer nog ligga i koma ett tag efteråt.
Jag ska dels jobba tre nätter på raken.
Sen ska jag i princip bara hem och packa efter sista passet innan vi drar iväg till Ö-vik över helgen där vi har en hockeycup att se fram emot.

En cup betyder mer psykisk ansträngning än vad en hel månads nattjobb gör.
Cuper är hårt för ett mammahjärta med ack så roligt.
Nu är det ju inte bara själva matcherna som är roliga utan även kvällarna där så gott som samtliga hysteriska hockeyföräldrar träffas och har trevligt.
Förutom detta har jag då alltså bokat in mig på två träningspass som ska göra mig mör.

Oh well.
Autopilot på.

Yeeaayy.
"Mitt" nya gym som egentligen inte öppnar förrän 1:a mars, kommer att tjyvstarta redan på måndag med gratispass.

I två veckor kommer de köra 30-minuterspass i olika utföranden.
Jag har bokat in mig på alla pass utom ett, på fredag kommer de köra Afrodans vilket låter jättekul men jag är osäker på om jag hinner då vi ska till Ö-vik över helgen.

Men......
måndag - Cirkelträning.
Onsdag - Bodybalance
Måndag - Core
Onsdag - Box
Fredag - Pilates.

Alla passen är runt lunch utom Core som är kl 17:00 vilket var lite synd då dottern gärna ville följa med.
lite skönt att de bara är 30 minuter då jag är sjuuukt otränad.
Men nu jäklar ska jag jobba för beach 2010.
Skönt att kunna boka passen och minska risken att banga.

Om någon är intresserad kan ni titta in på hemsidan www.innerjoy.se

Operation storstädning fortsatte idag med alla golv och skurad toalett.
Ingen vanlig dammsugning blev det.
Ohh neej.
Bakom, under och i soffan och bort med bord och under mattor.
Till slut var jag tvungen att slänga kläderna för att svetten sprutade.

Nu ska jag bara slänga i mig lunch och sen ska jag och Mille ut i finvädret.

Ikväll är det jobb och imorgon åker jag direkt från jobbet till två hockeymatcher.

Hörs.

Jag har precis sett filmen "Australia".
Jag tror att jag är lite kär i Hugh Jackman.

DAMN liksom

Ja idag har jag rensat.

Förra veckan frostade jag ur en frys och städade ur lite mat.


Idag ville jag rensa
här......

 

Och här.....

Och resultatet blev......


Och när jag ändå var igång så....


Och av allt under trappen ska detta skänkas bort

Ja efter två sjukdagar kan man ju inte ha annat än energi....eller.

Fan jag gillar verkligen den här energigrejen, jag får så otroligt mycket gjort.
Idag har jag flänkt runt precis hela dagen med bara ett litet stopp för middag.

5 maskiner tvätt har avverkats, jag har plockat och städat och rensat (rensningen kommer i ett separat inlägg), bäddat rent i sängar och bakat.
Bror skulle ju så stort komma förbi idag och nämnde att han gillar kladdkaka.
Så vad gör jag.....jo jag bakar såklart kladdkaka.
Sen så kommer ett sms från bror som säger att han kommer imorgon istället.
Fine....men vi får väl se hur mycket av den kladdiga mycket goda kakan som finns kvar då.
Sötsaker har vanligtvis inte så många timmars livslängd i det här huset.

Hoppas att jag har lite energi kvar i morgon också så jag kan ta golven.
Ja och så ska jag ju jobba också.

Idag fyller världens goaste och bästaste kille år.
11 år för att vara exakt.
Och exakt den här tiden för exakt 11 år sedan slängde jag lustgasmasken i väggen, svor, bad till Gud och bestämde att om jag överlevde skulle jag aldrig aldrig ALDRIG genomgå detta igen.
Eventuellt skrek jag så varenda jävla avdelning hörde mig.
Eventuellt.

Om ungefär en timma för exakt 11 år sedan tackade jag Gud för att jag hade överlevt och för att jag hade fått en son. Missförstå mig inte, det var inte så att jag helst ville ha en son, det var bara det att jag i det läget hade blivit nöjd med vad som helst.
Åh en ICA-kasse....TACK.

Jag har hållit mitt löfte.
Hur många skutt min livmoder än har tagit så fort en bäbis har visat upp sitt söta nylle så har jag bara behövt tänka tillbaka till den dagen sonen föddes för att sätta livmodern på plats.

Konstigt.
Dottern var inte alls lika kämpig att få fram trots att hon var först, störst och så snabb att hon inte hade tid att vänta på att hinnan skulle spricka.

Oh well.
Nu är han ju världens bästa son och är värd all smärta och elände som krävdes för att han skulle komma till världen.
Eventuellt var skitful när han föddes men han är ju desto finare nu.

Eftersom jag inte vet om jag får lägga in en bild här så blir det ingen.
Ni får helt enkelt lita på mig.

Fast......de här ska jag bjuda på.
Extremt dåliga bilder på världens goaste pussunge.

Tennisbollen i näsan var borta i morse tack och lov och jag kände mig mycket piggare.
Tyvärr upptäckte jag efter några timmar att den inte alls var borta utan bara halkat ner i halsen och dessutom vuxit till en basketboll.
Så idag har jag levt på soppor och försökt undvika att prata. Och svälja. Och röra huvudet. Och andas.
Allt har gjort ont.

Men så rörde jag ihop en supertomatsoppa med vitlök och ägg och nu känns det mycket bättre.
Fan vad jag kan.


I morgon måste jag masa mig upp i tid.
Jag och Mille ska nämligen iväg till sjukan för att ta stygn.
Det tror jag att han kommer att gilla.
Ja inte åka dit, men att slippa tratten.

Nu ropar sängen.
Go´natt.

Idag har jag gjort något jag mycket sällan gör.
Jag har sjukskrivit mig.
I vanliga fall brukar jag försöka bli sjuk på lediga dagar.
Det har fungerat finfint då jag...
1. Sällan blir sjuk
2. Blir lindrigt sjuk
3. Det sjuka går över på ett par dagar.

Men nu gick det alltså inte.
Niagarafallet har omplacerat sig till min näsa.
Innehållet (snor?) i huvudet känns dubbelt så stort som själva huvudet = explosionsrisk.
Tänderna värker och jag har en irriterande hosta.

Skit också.